Honung ett måste i husapoteket

Ovälkommen gäst i en bikupa

Konkurerar honungsbin ut vilda pollinatörer?

Kallslungad honung, ej uppvärmd....vad innebär det?

Det finns en uppsjö av olika typer av bikupor runt om i världen. Den vanligaste typen är ramkupan, eller uppstaplingskupan som den även kallas. Vi startade vår biodling 2008 med både Topplistkupa och Ramkupa, där arbetsmetoderna för skötsel skiljer sig stort åt, och båda systemen har sina fördelar och nackdelar. Topplistkupan (TLK) eller TopBarHive (TBH) som är det engelska namnet är en kupa & driftsform som har fått starkt fotfäste bland biodlare de senaste åren. Vi var bland de absolut första i landet att börja använda TBH, detta vid en tidpunkt då det i stort sett helt saknades erfarenhet och kunskap av använda dessa i vårt klimat här i Sverige. Vi fick helt enkelt pröva oss fram, med många misslyckanden, men numera har vi stor erfarenhet av TBH-kupor, och kupan/driftsformen är på stark frammarsch bland framförallt hobbybiodlare, även om kupan harpotential även inom yrkesbiodling. Till skillnad från ramkupor som man bygger på höjden, fungerar TBH-kupan horisontalt, den är att likna med en kista, på optimal arbetshöjd för biodlaren. I dessa kupor används inga ramar, utan bina bygger helt egna vaxkakor, som inte går att slunga. Kupans stora fördelar är just att man slipper tunga lyft, böjd rygg, och man får en helt annan förståelse för hur ett bisamhälle fungerar, samtidigt som den framtvingar bra gener hos bina, det som vi kallar ”de bra ingenjörerna”, en egenskap som helt försummas när man använder ramar med förpräglade vaxmellanväggar. När bina själva får välja bygger de olika cellstorlekar efter behov, dvs de blir inte tvingade att anpassa sig efter den cellstorlek som människan anser vara rätt, så som det blir med förpräglade vaxmellanväggar. Dessutom stör man bina mindre och får snällare bin. Driftsformen kallas ibland även för fri-biodling. Nackdelarna med topplistkupor är framförallt att de är svåra att flytta mellan bigårdarna, de lämpar sig bäst för stationär placering. Det finns heller ingen standardisering av TBH, även om det i Sverige numera nästintill blivit en sådan. Ramkupan räknas till den moderna kupan, där man använder ramar med monterade förpräglade vaxkakor i. Ramkupan ger högst honungsskörd och den är väldigt flexibel att arbeta med, lite som Lego helt enkelt. I ramkupan tar man normalt sett ut de fulla honungsramarna och slungar honungen, och sedan återanvänder man ramen och vaxkakan. Detta innebär att bina inte behöver bygga nya vaxkakor (större honungsskörd) vilket många ser som fördel, men som vi även ser som en nackdel, eftersom bina vid en viss ålder ska bygga vax, och mår bra av att producera vax. Samtidigt är återanvändningen av vaxkakorna med honungsrester ett potentiellt problem, antagligen underskattat sådant, för spridning av virus och sjukdomar. Ramkupor är tunga att hantera, och det är rena rama workout-passen att arbeta med dem, men om man har behov av att flytta bikuporna till olika bigårdar under säsongen är de oslagbara jämfört med andra kup-modeller. Bina struntar dock helt i vilken kupmodell de bor i, eller vilket ramformat som används, och även om användningen av förfabricerade vaxmellanväggar används i nästan alla uppstaplingskupor, så går det egentligen lika bra även i dessa att låda bina bygga helt eget vax i ramarna. Driftsformen handlar helt enkelt om vad som passar biskötaren bäst. Vi har under alla åren haft båda systemen, men i takt med att vi ökat omfattningen av vår biodling blir logistiken och arbetsinsatsen avgörande faktorer i kalkylen. Det innebär att vi kommit fram till att vi ska ha en driftsform och ett kupformat/ramformat. Där har vi landat i att vi helt håller på att gå över till Farrar med Hoffmanramar. Inte för att det på något sätt är ett överlägset format, utan för att det helt enkelt passar bäst för oss och våra förutsättningar. Farrar kallas oftast här i Sverige 3/4 Langstroth (även om det inte är 3/4 av någonting och vi är enda landet i världen som kallar det för just 3/4.....) och i USA heter det endast Medium. I dagsläget 2023 har vi längre inte några Topplistkupor, vi har sålt av de sista under 2022, Vi har även fasat ut Lågnormal och HLS och vi har nu alla bin i antingen Svea eller Farrar, där vi räknar med att alla Svea är avvecklade 2025, och då ska vi allt i Farrar.

Det är maffigt när bina har ordentligt drag

Om propolis ett av binas verkliga mirakelmedel

Klibbedukar, beeswraps, beewrap, vaxduk, vaxomslag, ja de kallas lite olika. Vi har valt att kalla dem klibbedukar. Man har dem till att ersätta mycket av det som man har plastfolie till. Man kan ha dem över en bunke, svepa in osten eller pajdegen. Man kan göra en mackomslag och ha med sig lunchmackan i ett plastfritt fodral. Många gör egna men bara vax funkar inte så bra. Det finns olika anledningar. Bivaxet klibbar inte med sig själv. Man behöver göra det ordentligt varmt med händerna för att det skall blir följsamt. I kyla blir bivax sprött och spricker. De första klibbedukarna som kom kommersiellt var de amerikanska ”beeswraps” och de består av bivax, harts och jojobaolja. Det gör att de lätt klibbar vid sig själv och andra material. Om man bara använder bivax så kan man viss få dem att klibba vid men man får knåda en stund och de klibbar inte alls på samma sätt. Så om du skall göra själv så kan du säkert göra en ok produkt med bara bivax men skall du sälja dem så tycker jag att man bör göra en blandning av bivax, kolofonium (grankådeharts) och jojobaolja. Om du vill göra egna men inte orkar leta upp och blanda ihop ingredienserna så har vi klibbedukspluppar till salu. För dig som i alla fall bara vill göra med bivax så har vi det också. För dig som absolut inte vill göra egna utan köpa färdigt så finns det med.

Det stöpta ljuset behöver inte mycket till pyssel om det har en fin böj på veken. Det sköter sig själv och bör inte rinna om det är av god kvalité och det inte blåser alltför kraftiga vindar i ljusets närhet. Ett gjutet blockljus av bivax kan behöva pysslas med. Förr i världen använde man en vaxsnoppare. med denna snoppade man av den lilla bulle i änden av veken som kan bildas på en upprättstående veke ( i större ljus används rund eller fyrkantsflätad veke som står mer upprätt). En veke på ca 1 cm är lagom att lämna kvar. Om man pysslar lite med sina blockljus brinner de finare. För den som gillar att pilla på ljus, skräcken för den som köpt dyra designerljus, så finns det en ljusglimt vad gäller blockljus. Det är en fördel att försiktigt vika in kanten in mot vaxpölen när man har släckt ljuset och vaxet fortfarande är varmt och formbart. Ett blockljus behöver man bränna en längre tid för att det skall hålla sig fint. En bra tumregel är en timme per 2,5 cm i diameter. Så ett ljus på 5 cm behöver brinna i 2 timmar eller till vaxpölen sträcker sig från kant till kant dock med en liten barriär på minst 0,5 cm. Om veken tippat åt sidan under brinntiden kan man ta en liten pinne och medan vaxet är smält föra den åt motsatta sidan så att man nästa gång får en jämn smältyta. För stöpta ljus behöver man inte tänka på detta.

Det är alltid en speciell känsla att öppna bikuporna för första gången på säsongen. Skyddsjackan, handskarna, kupkniven och rökpusten kommer till användning igen för första gången sedan oktober. Det är nu som det är dags att se hur övervintringen har gått, och det är först efter vårkontrollen som det går att planera säsongen ordentligt.....all annan planering fram tills nu är prognos/spekulation. Det finns en allmän rekommendation att inte öppna ett samhälle först när det är 15 grader ute och vindstilla. Det är absolut något man ska följa om man inte är van/snabb i hanteringen, och det är även en metod fungerar utmärkt om man har några få samhällen. Med fler samhällen och ett annat heltidsjobb får man tulla på den regeln, och där har topplistkuporna en stor fördel mot ramkuporna, eftersom som man inte kyler ner/stökar till i samma omfattning. 29 & 30 mars var första dagen som erbjöd någorlunda bra möjlighet för oss, egentligen för kallt och även för blåsigt, men är man snabb och effektiv så blir störningen för samhället minimalt. Vid vårkontrollen så kontrollerar vi bistyrkan, dvs hur starkt samhället är, att det finns yngel och att det finns tillräckligt med foder kvar så det räcker tills maskrosorna börja blomma.(som är det första riktiga draget på nektar). Vi städar även ur botten om det finns många döda bin, och vi noterar särskilt de samhällen som själva har en en särskilt stark städinstinkt....de blir från de samhällena vi tar yngel till drottningodlingen från. Vi har nu gått genom ca 85% av våra samhällen och kan konstatera att vi har haft vår bästa övervintring någonsin med noll förluster på våra produktionssamhällen och avläggare. De få förluster vi har haft har varit förväntade, 4 allt för små mini-avläggare som vi missade att slå samman i tid under hösten. Men tiden från nu fram tills maskrosorna blommar är den svåraste resan, April är den månad som mest bisamhällen dör på grund av svält. Det gäller verkligen att se till att de har mat. Detta är ett av de viktigaste skälen till vårkontroll, nu vet vi att de har tillräckligt med mat fram tills dess, med några få undantag som kommer behöva lite mat om någon vecka.